Mycket tankar snurrar i mitt huvud. Att besöka gammal sjuk mor på sjukhus gör att jag börjar fundera över livet.
Min mor och jag är så olika varandra och har egentligen ingenting gemensamt annat än blodsbandet. Hade vi inte varit släkt så hade vi nog aldrig umgåtts. Lite trist att tänka så faktiskt. Jag tror att föräldrar oftast gör så gott de kan, men det är inte alltid så lätt. Det kan bli fel i alla fall. Jag har säkert gjort fel mot mina barn och jag har i min tur blivit felaktigt behandlad av mina föräldrar, men trots det så är det gott menat. Och min mor är viktig för mig. Min far gick bort för så många år sedan, men saknaden var störst de första åren. Han och jag hade mer gemensamt och han förstod mig bättre än vad min mor någonsin gjort.
Jag älskar mina barn och det gör så ont i mig när jag inte kan ta ner himlen åt dem och göra allt bra igen när de är ledsna. Mina föräldrar har säkert också känt likadant när jag varit ledsen. Det går inte att leva andra människors liv, men visst vore det bra om man kunde ge en receptsamling med problemlösningar i arv till kommande generationer. Då skulle de slippa göra samma/liknande misstag som man själv gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar